Min första "egna" häst hette Klippina och var ett ursött litet gotlandsruss med ett hjärta av guld!<3 Vi lånade henne av några bekanta där hennes riktiga ägare vuxit ur henne och inte längre var intresserad av hästar. Hon var ganska gammal när hon kom till oss om jag inte minns fel men det gjorde ju inget, jag var nog bara ca 6-7 år när hon kom till oss så hon blev min läromästare :) Russ är ju allmänt kända för att vara extremt envisa och busiga men jag minns hur Klippina alltid var så lugn och snäll. I hennes svarta långa man kunde man borra ned sitt huvud och bara vara, hon var en klippa! Hennes stora, vackra, varma nötbruna ögon skvallrade om hennes givmildhet och stora hjärta. Hon gjorde aldrig något dumt den hästen! Jag kommer aldrig glömma den 9 september 1999 då jag helt ovetandes cyklade till skolan som vanligt på morgoonen.. jag minns hur jag såg henne ligga och sova i den fuktiga dimman den där höstmorgonen och när jag kom hem senare samma dag fanns hon inte längre.. Klippina hade fått tarmvred och veterinären tillkallades..fanns inget de kunde göra så Klippina fick somna in och åka till Trapalanda (hästhimlen) samma dag.. Hon blev 22 år. Detta tog fruktansvärt hårt på mig och jag minns hur jag på ridskolan samma vecka bröt ihop och började gråta för att jag saknade henne så fruktansvärt mkt.. jag skrev dikter och gjorde fina teckningar och brev till henne, tänk att en häst kan betyda så mycket!<3

Fodra och vattna mig väl  

VAr vänlig mot mig

Ryck ej i tygeln eller tömmen

Slå mig ej om jag inte förtjänar det

Ge mig ej för tung last

Sko mig väl

Skydda mig om sommaren mot solhettan

Skydda mig om vintern mot kalla betsel

 Och lägg täcket på min rygg

Smek mig någon gång

Jag bär dig, jag drar dig, 

jag lever endast för dig

Du vet att jag ej kan tala om min nöd, men

Gud skall belöna dig

Till sist, då mina krafter tagit slut, tag mitt liv

på minst plågsamma sätt