Denna bedårande häst jag vill hylla här näst är en angloarab som jag träffade i Spanien när jag jobbade där med hästar. Han heter Brio och när jag mötte honom så var han en undernärd, underväxt fyraårig unghäst. Gården jag jobbade på hade köpt honom för de tyckte så synd om den undernärda lilla rädda hästen. Det var det jag gillade med de här stället jag jobbade på, de räddade många hästar som var dåligt behandlade! för dem spelar det ingen roll hur hästarna ser ut eller vilken stam de har, de bryr sig om dem och vill att de ska må bra! Har aldrig sett större, finare hagar på en ridskola en vad de har där. En av de vackraste platserna på jorden dessutom! Nästan så man tror att granxa är hästhimlen ;)

Hur som helst, när jag såg Brio första gången såg han inte mkt ut för världen.. ynklig och rädd stod han och trippade i boxen.. ngt måste ha hänt med honom i hans förflutna för han blev enormt stressad av att stå i box. Han stod inte still utan stod och trampade tills han blev alldeles svettig så han fick gå ute hela tiden istället. Jag gav honom specialmat tre gånger per dag och han såg friskare och livligare ut för varje dag som gick. I hans ögon såg man att livslusten började komma tillbaka och jag blev alldeles varm i hjärtat! Hans svans måste varit avklippt extremt mkt eller om den bara slutat växa för den var jättekort, växte ingenting!

Brio hade det finaste lilla huvudet jag någonsin sett på en häst! Så ädel och reslig var han, ca 150 cm. Han var värd allt gott efter den tråkiga start han hade haft i livet! Så småningom började min ridlärare att rida in honom och det gick hur bra som helst så efter ett tag fick jag börja rida honom! Det var en otrolig känsla! Jag har aldrig ridit en mer lyhörd häst med en sån otrolig känsla i gångarterna! Och han var unghäst och outbildad dessutom!! Jag blev ännu mer kär i honom efter den första ridturen kan jag ju lätt säga!

Den som var lite knepigt med Brio var ju just det att han var lite nervös och lättstressad i vissa situationer men på så sätt påminde han mig mycket om Mio och jag hittade sätt för att göra honom trygg. Jag minns hur jag red han ute på banan en gång då de blåste jättemkt å han ville inte alls följa fyrkantspåret för allt var läskigt då de blåste, men han lyssnade ändå på mej när ja vände hans huvud emot de läskiga och då flöt allt på hur bra som helst!

Att galoppera på honom var som att sitta i på den mjukaste av gungstolar och känslan av samhörighet och frihet var total! Han var jättemjuk i munnen så jag behövde knappt röra han i munnen någonting, jag kunde rida mkt med sätet som jag föredrar. Till slut behövde jag bara tänka vad jag ville så gjorde han precis så! Jag lovar, det är sant! Dessutom var han extremt lättlärd.. vi övade galoppfattningar på vissa ställen på ridbanan och när vi gjort det två-tre ggr började han fatta galopp på rätt ställe av sig självt! Helt otroligt!

Tyvärr så har även de lyckliga sagorna ett slut och så även för mej och Brio.. det visade sig att han inte skulle passa i verksamheten och de hade inte råd att ha kvar honom så han sattes upp för försäljning.. Det var jag som visade upp honom för olika intresserade köpare men det var som att tårarna brände innanför ögonlocken varje gång jag red och visade upp honom.. jag önskade nästan att han skulle missköta sig så att ingen ville köpa honom..

Visst kom tanken att jag skulle köpa honom själv men jag hade ju redan två hästar hemma och så att frakta stackars nervösa Brio ända till Sverige.. de kändes inte rättvist med tanke på allt han gått igenom redan i sitt liv!:(

Så kom den dagen jag fick reda på att han hade fått en köpare och att han skulle fraktas till... Mallorca!! :'( Det var kanske bättre än sverige men än idag gör det ont i hjärtat när jag tänker på hur nervös han blev när jag ledde in han i transporten.. Stackars stackars bebis! Åhh vad jag önskar att du fick komma till en ägare som är värdig dig! Jag hoppas verkligen du har det bra där du är nu! Jag önskar jag visste vart du tog vägen..:'(